oj oj oj...nu har tiden gått så där nedrans fort igen (>.<) Känner mig snäll idag så jag tänkte skriva en uppföljning på lite lösa trådar som jag lämnat och självklart berätta om allt nytt roligt som hänt! :D

Så det jag egentligen skulle skriva om förra inlägget var våran Asiatiska matlagningskurs som vi hade i Tauranga som Stephie var så himla snäll att skjutsa oss till...jag har inte varit så rädd i en bil på väldigt länge! Där satt jag och höll i bilbältet för glatta livet och hoppades att detta inte skulle vara min sista dag. Men annars var det en fantastisk helg med en massa skoj. Min grupp vann till och med priset "All over best cooks"

I veckodagarna händer det inte så mycket, det är i helgerna som det är lite mer action.
Förra helgen åkte jag och två vänner till East Cape för att vara först i världen att se solen gå upp.
Vi lämndade Hamilton kl 08:00 på lördagen för att bege oss mot våran destination med inte så mycket mer förberedelser än lite mat och färdriktning. Men det är ju det spontana som är roligt anser jag.

Att köra i Nya Zeeland är helt fantastiskt! naturen är som taget ur en film och man kör på vägarna med hakan i knät nästan hela vägen.

Efter många stop längst vägen och mörkret fallit kom vi fram till den sista vägen som skulle leda oss till east cape. I början av vägen möter vi en skylt som ber om ursäkt för att de håller på att göra om vägen och de närmsta 20km skulle vara smäl grusväg. Kålsvart ute, lång slingrig grusväg och som kronan på verket så går kor lösa på vägen...mycket mer spännande körning än så kunde det väl inte bli (^.^)
Efter en lång tids körning i dessa förhållanden så tycker vi oss se ett fyrtorn så vi känner att NU var vi nära och efter att ha lyckats dela vägen med en skördetröska tog vägen slut i en vändplats...framför oss var en skylt där det "Privat område" ...vad då privat område?? vart är fyrtornet? Ska inte detta vara någon slags turistattraktion? vart är skyltarna? HUR hade vi kunnat köra FEL på den ENDA vägen som fanns??(o.0)

Vi hade inte kört fel...vändplatsen var parkeringen till east cape. Det fanns till och med en toalett gömd i skuggorna men det var allt.

Väl framme i ingenstans med bilen förberedd för läggdags kommer en mycket intressant fråga upp för diskution...exakt NÄR går solen upp egentligen? Svar: Ingen av oss hade en blekaste aning (>.<)
Här har man kört hundratals kilometer för att se soluppgången så har vi inte en tagit reda på NÄR detta sker? och eftersom vi är i INGENMANSLAND är mottagning på telefonen = NOLL så vi kan inte ta reda på det heller...Underbart!
Efter mycket diskution och spekulation kommer vi fram till att om vi går upp 5.30 så borde det inte vara några problem!
Sagt och gjort så ringer klockan 5.30 på morgonen och vi klär på oss, grabbar våran frukost och beger oss mot den förvuxna kullen som fyrtornet står på.
758 långa plågsamma trappsteg senare var vi äntligen uppe och i perfekt tid för att beskåda soluppgången och äta frukost.

När solen väl var uppe var det bara ta sig ner för trapporna igen för att sedan börja dra sig mot Gisbon (Nya zeelands mest isolerade stad..no joke!) och sen hem till Hamilton igen. Med precis lika vacker natur som dagen innan.
1050 kilometer efter start kör jag kl sju på söndags-kvällen in på min gård igen...lagom utpumpad me FY vad roligt vi hade det!

Sen var det ju långhelg denna helg och jag var ledig torsdag till måndag...men nu är jag trött så jag skriver om den nästa gång.

Solnedgång

Soluppgång